Mellanrummen bekymrar mig
liksom textens andning
En gång kunde vi bygga portar till skymningen och dagern
då balanserna var annorlunda.
Eller efter våren. Då blir det så här.
Inte vet väl trädet
hur det är att längta
efter fågelkroppars närhet
men sluter sig ändå om dem,
när vinden fyller deras vingar
med ängsblommens åkarblåst
till segel.