När du var min
Så var du kung
Över flödet i mitt bröst
Jag tassade runt
Och kände
Hela tiden

Du sa
Att jag fortfarande var
En fantasi
Trots åren som passerat

Jag andades dig
Och kände dina fåror
Din styrka
Och den trygghet
Du var personifierad

Utan dig var jag ingenting
En spillra
Med trasiga tankar
Där döden byggde bo

Viskade
Lockade

Men jag lever ju
Trots din frånvaro
Och nog klarar jag mig

Men du är alltid
Och kommer
Alltid
Att vara
En evig
Tacksamhet
Ty ödmjukt har jag åter
Omfamnat livet