Ingenting är verkligt
Förutom hålet i bröstet
Så längesen nu
Men endå konstant
Vi har blivit bekanta med varandra
Hålet och jag
Ofrivilligt matar jag det
Känslor, glädje, mening
Det blir aldrig mätt
Konstant samlande
Konstant väntande på ekot inombords
Det hälsar på ibland
Trots att jag inte förstår
Oinbjuden gäst
Har byggt bo bakom mina revben