likt en döende i öknen

ropar du på en Gud

som för länge sen slutat lyssna

dina rop ekar förgäves

din mun är lika torr som sanden

solen bränner obarmhärtigt

vattenflaskan tom

oasen bara en hägring

du har kommit till vägs ände

din resa slutar här

i en säng på sjukhusets sal

drar dina sista andetag

i drömmen om Fata Morgana