du fann mig där under isen

du packade din ränsel med värme

tyngden vägde lätt

vilandes över dina axlar

lätt klappade ryggsäcken dig på ryggen

en knackning eller

vågornas kluckande där vid bryggan

där ljus silas in i genom springor

samt rör vid havets skugga

näckrosblad guppar när havsbrisen rör vid det underliggande

du lyfte min blå hud

lindade din ögonvärme runt

du smekte mina blå läppar

läppar med isstjärnor

din andedräkt

smälte

stjärnornas skira

läpparna fuktades

visst var det så

du vaggade den vidsträckta isen

i mitt bröst

de kyliga vindarna sveper in

svalka mig

svalka hettan i mitt bröst

min hud hörde bufflarna råma

lugnt viskade du

smekte du

undan

en kvinna sitter i skuggan av ett träd

hennes ansikte är smärta

sorgen i hennes bröst

viner

hon skär sina armar med ett silverblad

skaftets mazur viskar det svartvitas åder

hornringen porlar bäckens åder

du kysser mina ögon med syner

jag inte såg menade för mig

du

väntar

jag dyker in

under isen

sträcker dig en blå ros

med silverblad

utan taggar

och jag hörde skalet brista

i vilket jag bar jordens alla tyngder

jag trodde det var issläppning

försent insåg jag att det var mitt försvar