Jag tänker på Jack,
månen är full
på lördag

Han var full av liv,
trumman dånade inom mig och sången var själ
trumman dånade inom honom och skänkte mig liv.

Jag tänker på han i Brasilien,
han vill ha mitt barn.

Ett barn som jag har skänkts, men som han inte förstår.

Artonde April är han tillbaka,
jag bad om att bli lämnad ifred
hans tankar sabbade mitt inre och jag brast ut i tårar

En sån sorg,
om mitt ego som tagit mig över

Med mig själv ska jag bli ett med mitt jag igen,
det som kommer följa mig hela livet och vara mig trogen.
Jag.

Så tänker man på ordet, ordet som inte längre skrivs förhand utan ständigt maskinellt
kommer vi någonsin tillbaka?
Kanske är vi fördömda under maskinens våld,
inte längre pratar vi
Vi kan, men airborne kontakt börjar bli sällsynt.

En fråga om vad pall heter på engelska kommer flygandes genom nollor och ettor,
stool.