Idag ska hon utnyttja ett presentkort på skönhetsbehandling, som hon fått i present. Först blir det ansiktsrengöring. Därefter ska hon sminkas. Vid tolvslaget är hon bjuden på lunch. Den första måltiden tillsammans med Honom.

Hon ser sig i spegeln när sminket är på plats. Vilken skillnad! Hon, som i stort sett aldrig sminkar sig. Men var det verkligen en bra ide att göra det här innan lunchen, frågar hon sig. Jag ser så annorlunda ut. Inte som mig själv. Den han är van att se.

Hon väntar utanför pizzerian. Och där kommer han. Iklädd en rock som fladdar kring benen. Han ser också annorlunda ut. Uppklädd, som han aldrig brukar vara. De går in och sätter sig. Beställer en pizza var. Han är gentleman och betalar även för henne.

Pizzan är god. Men hon kan knappt äta. Sitter bara och känner sig obekväm med allt sminket. Och undrar vad han tänker. Samtalet flyter inte lika lätt som annars. Varken från hans eller hennes sida. Kanske känner han sig lika obekväm som hon.

De har bara druckit kaffe tillsammans tidigare. Och pratat om allt och ingenting. Plötsligt känns det som att ett allvar har insmugit sig. Om en eventuell fortsättning ska följa efter den första måltiden.

Han sträcker sig efter hennes hand. Stryker ömt över handryggen med sin tumme. Och plötsligt är de inte annorlunda längre. Bara avskalade människor utan smink och rock. Med hjärtan som vibrerar av förväntan inför det som skall komma.