En doft av begynnande vår smyger in genom den öppna balkongdörrens smala springa. Sjön ligger ännu isstäckt men regnvattnad. Björkarna står fortfarande svartklädda. Kyliga vindar ruskar tallkronor lätt. Bilderna hon ser påminner om en annan begynnade vår. Den första för dem.

Hon minns hur hon omsorgsfullt klädde sig vackert. Både inunder och utanpå. Svarta stay ups och underkläder i svart spets att fresta honom med. På skakiga ben gick hon trapporna upp. Ringde på hans dörr. Han öppnade genast. Som om han stått beredd. Väntat henne otåligt. Och där stod han nu. Tändstickspojken, som satt hennes hjärta i brand.

Han hade dukat med fint porslin. En röd ros lyste i en vas, för hennes skull. En smakfullt upplagd råbiff med färgrika tillbehör stod uppdukad  på tallrikar. Hon log inombords. Råbiff, inte hennes mest älskade maträtt, men så manlig. Rött vin i karaff väntade på att avsmakas.

Efter maten bjöd han på kaffe och Southern Comfort. Hon blev nervös och spillde på sin blus. Med  darrande händer torkade han varsamt bort fläcken. Och hon kände hur brösten längtade efter hans beröring. Men ingenting hände. Båda avvaktade. Vågade inte visa sin ömtåliga längtan.

Han visade bilder från sitt  liv. Och de gav varandra förtroenden om gammalt och nytt. Två människor på väg till kärleken.

Timmarna gick fort. Hon skulle ta bussen hem. Hade en tid att passa. Han sprang efter henne trappan. Kysste henne med desperat passion. Som han maskerat hela kvällen. Inte vågat visa. Hon gick till bussen. Benen i tunna stay ups skakade av kylan.

Ett hopp spirade med liten låga. Kanske skulle hon nu födas till en annan människa. Tordas lyfta fram sina unkna barndomsminnen i ljuset för första gången. Lita på en annan människa. Våga vara sin egen sanning. Inte bara en glad fasad.

Hennes innersta skälvde av första kyssen.