Det såddes under den här tiden många frön av han som skördar i vårat sinne, en del skulle slå ut i full vissnande blom när buddhan satt med mig i Himalaya. Andra har växt till en kritik som jag kan bluffa mig halvvägs igenom, tillsammans bland ärkefilosofernas tankar som börjat kanta min stig,vars ansikten pryder väggarna i svart fotografibläck och skuggor. Det var något om det som kallas substansen som är ett subjekt, om kraften, om sättet de säljer alkoholen i himmeln, om olika kroppar, kayas, om det i mig mer en jag... den typen av frön, den typen av blommor. Men det säger inget om omständigheterna, om den miljö, om den jord som dessa frön kräver för att gro, denna enda dröm. För dig som inte längre kan tro på verklighetens fantasi, du kan inte heller komma tillbaka. Var inte rädd skulle munken senare säga när han tog statyn ur min hand innan de satte mig i fängelset, där hallucinationerna kom på annat språk en vår moders tunga.