Jag kom egentligen hit, hit med båten för att prata med dig, om hur vårat liv som abrupt vände blad hade gjort det nästintill omöjligt att tro att kapitelbytet som vi fick erfara tillhörde samma bok. Hur vi såg på när våra liv flöt fram som två parallella forsar utan ett enda av de vanliga problemen. Du hade hittat en kille I mig som var för svag för att göra verkliga regler och jag hade hittat i dig en massa saker att måla och skriva om. I takt till vårat förhållande växte örter och vårt hjärtas medicin I en garderob som lyste gulare en solen. I det här ljuset drömde vi om så mycket saker med en annan tagning och vinkel än vi tidigare kunde ha hittat på. Jag kan känna ibland att om de blir en till sådan historia, fylld med båtfärder längs Laos floder bortom Babylons gränser, till platser där de väver korgar och tak för hand,då är det värt att fortsätta läsa. Om hur du tog mig till tempelskogarna I Kansai bland blommande körsbärsträd och japanska lönar även fast jag vet att dit namn med tecken skrivet betyder 'vårfloden som rinner bland barträden' så hörde vi hemma vart vi en kom. Helt plötsligt hade jag inget jobb och försökte sälja mig på barer, helt plötsligt hade du tvingats ihop med någon annan som slog dig medans du gick till receptionen där du också sålde dig likt alla andra I borgarnas värld från 9-5, 5-9. Vi kan inte ha förstått vad det var vi hittat tillsammans annars skulle det aldrig blivit så här. Nu sitter jag I stället själv här I ett tempel på din ö med en munk som plockat upp mig vid motorvägen och dricker saké och äter rå fisk I en lunchlåda. Men var det verkligen meningen att sova så ensamma I en futon gjord för flera. Nu lär jag mig om hur riset växer för det där andra gräset kan vi ju inte äta, och det där andra livet kan vi ju inte leva.