ett nytvättat fönster står på glänt en sommarmorgon
det luktar kaffe och Comfort och nyslaget gräs
Charlie och Eva bäddar en säng på hemmet
de renbäddar därför att en död person legat där

Charlie säger att hans liv går fortare och fortare
Eva funderar och viskar med varsam röst
att ett människoliv bara varar ett enda andetag
det luktar sköljmedel, kaffe och nyslaget gräs
och Charlies liv är ett enda andetag långt

hans liv har varit otäckt och samtidigt rikt
han minns en marsdag med snö och takdropp i solen
och en mörkgrön halsduk som låg där slängd i snön
det har gått nästan fyrtio år sedan den dagen
han har levt ett otäckt liv och på samma gång rikt

senare sitter han och surfar i sin lägenhet
punkt.se, punkt.se, punkt.se drar förbi
Charlie har mått ganska dåligt i flera år nu
vilsen och trasig har han sökt efter livets mening

vid teven minns han internet-sajten om Dan Andersson
hur alldeles under blicken som genomskådar allt
stod en lockande utsirad text i ett gammeldags typsnitt

följ mig till gränslandet mellan sömn och vaka
där kommer du kanske att finna tillvarons mening
för den som ärligt utforskar detta gränsland
kan förstå att meningen med livet är just detta

Charlie Trash ser rummet som han sitter i
samtidigt ser han drömbilder dra förbi
han tänker att nu dras jag in i detta gränsland

som att sitta i ett väntrum med orörliga gestalter
som verkar förstenade och inte märker honom alls

som att tiden går olika fort under olika dagar

som att springa mot sin egen våldsamma död
en strålande solig februaridag i hans hemstad

som att slappna av totalt och falla i drömlös sömn

som att vakna upp i en annan tid på en annan plats
en dyster plats med svartmålade timmerstugor
öster om Ural två hundra mil in i Sibirien

han är i finnskogen i höga furors pelarsal
klart svart vatten skvalpar mot en brygga
Charlie vänder på en lockande grå sten på stranden
under den ringlar och fräser och hugger en huggorm
han tappar stenen och ropar och ryggar bakåt

sedan ser han ett naket flickebarn som springer i panik
hon vrålar av skräck och rusar från bomber och eld

och när han stiger mot ytan så hör han hur någon ropar
EN ATOMBOMB EN ATOMBOMB EN ATOMBOMB EN ATOMBOMB

så sitter han åter igen i teve-fåtöljen
och förstår att det var hans egna rop han hörde

sedan går han försiktigt genom en spöklik gång
så småningom ser han tydligt slutet på gången
och ljuset och färgerna från en fantastisk stad
då fylls han av en pärlande, sprudlande lycka
och hans själ tycks läkas som av kolsyrat läskande vatten

mäktiga moskéer badar i gyllne solsken
den indigo-blå himlen fyller honom med frihet
sagolika färger pryder väldiga portar
miljoner små plattor är röda och vita och gröna

det ligger en enda stad precis i mitten av Asien
som människor ser och beundrar när de sover
den fantastiska staden ligger i Uzbekistan
men samtidigt i ett spännande sagoland
staden med indigo-blå himmel heter Samarkand

nu ser han åter teven och rummet omkring sig
och utanför fönstret tassar en svag grå gryning

han flyttar från fåtöljen till sängen och somnar igen