Bertil Björk funderade inte alls länge innan han svarade. Han skrev vad han kände bara.
     Redan nästa dag, vid förmiddagens toalettbesök under arbetstid, kunde Rakel Linnea Larsson begrunda hans svar.
     Den här gången skrivet på köpt brevpapper.

"Linnea, ett vackert namn. Som fyllt av doft från sommarängar.
     Jag har tänkt....men tankarna glider över i fantasifulla drömmar svåra att förmedla med simpla ord.
     Du väcker en längtan hos mig. En längtan som sovit länge...i ett slutet rum, nästan bortglömd..men som nu, redan, tycks bana sin väg till frihet.
     Stod du ensam på en vidsträckt blomsteräng, klädd i blott ditt hår, vore du en dröm som alltid, så känns det, har ruvats i djupet av min själ.
     Jag anar, i mellanrummen mellan dina ord, att under ditt täcke av snö finns en blomma, vars skönhet lustfyllt väntar på sitt ljus.
     Kanske borde jag be dig om ett möte, men jag tänker vänta.
     Hur länge?
     Tills mer har blottats. Och jag nästan sprängs…
     Bertil"

     (..fortsättning följer...)
     ©Björn Solum 2017