Anna,

Din rygg böjs

av sorgens ok 

och med stolthet bär du

Rysslands blodiga krona

På dina spensliga fingrar

skriver du en historia

där graven är djup

och allt det svarta 

är tegelstenar

sönderkrossade av bomber

men Du, Anna

är fortfarande vacker 

och Nikolaj Gumiljov

blir så levande i dina

öppna händer