jag är inte urban
jag är en äng full av blommor
fast tvärtom
jag är lika grå som asfalten och uppkäftig som avgaser i motvind
därför lägger jag ansikten i ränder
draggar med krokarna och söker hålla rörelsen i det vaggande
mjuka
som stretar åt håll och kanter
som inte vill någonting annat än att vara i fred
som detta kadaver som spretar sig ut i kvällningen
jag
värmer händerna om en kopp te
begrundar utsikten och fågelkvittret i skymningen
tänker stora tankarna
har man ett arv efter sidenhalsdukar och svartrockar så har man
och det är gott