jag satte mig på stolen och väntade
min blick for tveklöst mellan hörnen
i dammlöst skick
jag väntade
väntade
som alltid

tills du börjar blåsa dina armar
väntar jag
runt mina korslagda ben
och en tunn luft sveper mig till sömns

behagligt är det

buren är jag
av din sprängdoft

det är bara du och jag nu
njuter du?
äntligen

jag lutar mig tillbaka
en hjärtpuls mot mitt sköte
vibratotankar livsätter
och jag sväljer
sväljer igen när min halsgrop landar
i handen din
utsträckt i genomskinligheten
och i fåran av skratt
inunder allt

glöm inte att du bär likt ett skepp
samma tårar där som här

och jag har en fallenhet för rummet
denna obönhörliga stund då allt skakar
inget stängs
solar klär av
viskar om gömda hav


åh om jag alltid fick vara så här
åh om jag alltid fick vara kvar här
så vacker
och avslappnad som jag är

som alltid
i väntan
vår långsamma långsamma hälsning
i lysrörsvitt