Nåja, för undvikande av alla missförstånd, vill jag bara informera om att
"Harry" är en trädgårdstraktor med gräsklipparfunktioner. Han kallas "Harry" men i bruksanvisningen tituleras han "Hurricane". Men vem orkar säga det varje gång man använder honom? Inte jag i varje fall och att benämna honom vid förnamn ger mig en känsla av att han är en familjemedlem.

Han är också en väldigt älskad medlem i vårt hushåll. Förstår inte hur vi kunde leva utan honom tidigare. Vi har en väldigt stor trädgård som lutar lite hit och dit och innan Harry kom in i vårt liv tog gräsklippningen fyra timmar för två personer...
Det var rätt tufft, och att upprepa detta två gånger i veckan tog på krafterna.

Så vi beslutade att investera i en medhjälpare. I form av en Trädgårdstraktor. Alternativet var att anlita en skolungdom som ville sommarjobba och tjäna sig en hacka. Men vi insåg att ingen skolungdom skulle orka med detta slit åtta timmar varje vecka. Av någon anledning har jag svårt att se en ungdom syssla med någon annan sorts av aktivitet än mobil och surfplatta -avancerad fingergympa, alltså. Sånt kan dom...

På min tid däremot...Nej, jag bara skojar. Allt var inte bättre förr men problemet är ju att det får ju inte regna när man klipper gräs och vem vill ha ett jobb under sådana premisser? "Kom hit och arbeta och slit dig svettig, men vilka dagar? Ja, det beror på vädret..." Så kan man inte behandla sina eventuella anställda. Så det blev en Trädgårdstraktor....

Han pysslas om på alla sätt. Blir matad med bensin och olja . Poleras och slipas.
Laddas upp vid behov. Täcks över vid vila. Pallas upp på träbockar under vintern för att inte däcken ska bli platta. Han får, förutom att klippa gräs, också arbeta som biktfader. Han är alldeles utmärkt att anförtro hemligheter åt. Han tiger som muren, avslöjar ingenting. Inga sekretessproblem där...

Han är helt enkelt ovärderlig! Så idag kom äntligen stunden då vi skulle umgås för första gången sedan i höstas. Jag hade förberett vårt samarbete genom att traska runt med räfsa och skottkärra för att undanröja alla grenar som blåst ner under höst och vinterstormar.. Solen sken, fåglarna kvittrade, hörselskydden på plats - och han vägrade! Vägrade! Moltyst. Sa inte ett knäpp.

Detta var allvarligt. Något sådant hade aldrig hänt tidigare. Min älskade var inte hemma. Konstigt nog är han nästan alltid borta när tekniska problem tilldrar sig i hemmet...

Jag öppnade motorhuven. Varför vet jag inte. Det ser ju ut som under varje motorhuv jag tittat i och under. D.v.s en obegripligt massa manicker, sladdar och skruvar utan några som helst ledtrådar. Det fanns inget annat att göra än att vänta på min älskades återkomst. Vilket jag gjorde medan jag slet, grävde och vickade upp maskrosor ur gräsmattan.

Mina funderingar över Harrys svek, och hur dyrt det eventuellt skulle bli att åtgärda, blandades med lätt frustration. I morgon ska det regna har det utlovats. Gräset är verkligen högt, det behöver klippas. Det kan innebära att vi måste ta fram våra gamla gräsklippare och det kan ta halva kvällen innan det är klart...

Och så - antiklimax - Min älskade återvände till hemmets härd och åhörde min klagosång. Tyst och bestämt stegade han mot vår Friggebod. Försvann in och återvände med batteriet. Batteriet till våran Harry! Som hade stått på laddning! Såklart att han inte kunde starta utan sitt batteri! Hur kunde jag misstro min gamle vän?

Det visade sig att batteriet hade sin plats under min sits. Vem kunde ana det? Där skulle jag aldrig kommit på tanken att titta... Och om jag hade tittat där, hur skulle jag ha vetat att ett batteri skulle bo där? Under min rumpa?

Solen sken och fåglarna kvittrade och Harry och jag har nu fullgjort sommarens första pass tillsammans. Tycker att vi lärt känna varandra mycket bättre nu. Som om han avslöjat lite hemligheter för mig också.