UNDER YTAN

 

Hårda ord dränker

mitt tilltag att be

om något trivialt


ATT JAG BARA KUNDE VÅGA!


rösten piskar mig

till värdelös varelse

i darrande rädsla


skakig smalfilm

från barndomen

rullas upp på storbild

blir liten flicka igen

Fri vers av Elisabeth Nilsson
Läst 420 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2017-06-07 17:31

Skriv ut
Spara som PDF

ej medlem längre Uttrycksfullt! Om då och sen som vill tränga sig på i nuet. 2017-06-10

ResenärGenomLivet Starkt berörande... 2017-06-10

Anya Jaa att åka hiss till barndomen gör man ofta. Det lilla barnet i en kommer fram. Bra gestaltat här. Bra med den skakiga smalfilmen. 2017-06-08

M.Eta Text man ryser av! 2017-06-08

ej medlem längre Starkt berörande text. Vissa ärr brister ibland... 2017-06-08

ULJO Griper tag i själen denna starka text. 2017-06-08

DavidM Förnimmelser från en dåtid, starkt återgivet. 2017-06-08

Valter Örn Mycket autentiskt förmedlad känsla ! 2017-06-08

Marita Ohlquist Så står man där som vuxen på samma sätt som när man var barn, försvarslös, hjälplös och ordlös! Stark text som berör. 2017-06-07

ej medlem längre Den lilla flickans rädsla och förnedring bor alltid precis under ytan hos den vuxna kvinnan. 2017-06-07

Taly välskrivet. kuvandet, det oproportionerliga, som vapen. 2017-06-07