Jag hade blivit inbjuden av politiker i Skåne
en minister skulle tala på ett möte...

Jag funderade om jag skulle gå dit, dagen
innan hade gipset tagits bort från min arm...
Jag hade brutit den... Nu fick jag inte lov att
lyfta något tungt på 3 månader...

Men jag bestämde mig för att gå dit...
Tog på mig vita jeans, en vit blus
och gick dit... Detta var någon
dag före midsommar...

När jag närmade mig stället där vi
skulle vara, sneddade jag över en gräsmatta...
Jag hann bara ta några steg där sen flög jag som
en raket rakt ner i gräset... Jag hann att tänka, vad
sjutton hände och var är den skadade armen...

Jag låg platt på rygg...

Det visade sig att armen låg vikt under min rygg...
Jag kunde inte röra den... Med den fria vänstra
armen försökte jag få kroppen att rulla runt så
jag kunde komma på fötter... Igen...
Det gick inte alls..

Jag såg bort mot byggnaden där vi skulle vara, dit
därifrån jag låg var det väl 100 meter kanske
eller mindre... Jag såg folk i klungor som
minglade med drinkar... Jag ropade:
- Hallå... Hallå... HALLÅ!!! Men ingen
varken såg mig eller hörde mina rop...

Det visade sig att jag hamnat i en vattenpöl, då kom
jag ihåg, det hade ju regnat på på förmiddagen...
På såphalt gräs hade jag kanat iväg..

Jag kom upp, men fråga mig inte hur...
På framsidan var kläderna fläckiga av
grönt vått gräs... Baksidan kändes ännu
våtare än framsidan, var säkert ännu grönare...

Jag tänkte, jag går hem...

Men så slog galningen i mig till... Jag går dit...

Jag hann knappt fram dit för än en man med bricka
i sin hand serverade drinkar, jag tog ett glas, svepte
det, var gång han passerade mig, tog jag nytt glas...

Svepte det...

INGEN IBLAND de så flott klädda gästerna sa något
om min grönvåta mundering... Så bars det ut snittar
på stora fat, som stacks fram till folk... Varje gång
fatet kom till mig tog jag en ny snitt...

Det hade sagts att vi fick bara ta, TVÅ DRINKAR
och HÖGST TRE SNITTAR, jag hade tappat
räkningen, jag hade kanske tagit 3 eller
kanske 5 drinkar, snittarnas antal
minns jag inte, men jag blev
proppmätt, de var goda...

För jag tänkte kan de skita i mig, jag såg ju deras
klunga när jag låg där i gräset ropade och viftade
med vänsterarmen... Utan att de gjorde en an-
strängning ens att hjälpa mig... Då kan jag väl
göra likadant emot dem, skita i allt...

Detta var en onsdag, på lördagen sen gick jag på
gågatan i stan, mycket folk i rörelse, då hör jag en
röst som ropar, Ewa hur gick det, jag ser ingen jag
känner igen, men så dyker ett känt ansikte upp
i klungan, ett f d kommunalråd, hon säger
igen: -Hur gick det? -Gick, säger jag förvånat..
Hon fortsätter: -Du föll ju i onsdags!
Jag: - SÅG DU DET? DU HJÄLPTE MIG INTE...
Hon: - Javisst! Jag visste inte vad jag skulle göra...
Då dök det upp ett mansansikte vid hennes sida
som sa: -Du skall veta HADE JAG VARIT DÄR
DÅ HADE JAG HJÄLPT DIG. ALLTID!

Vad säger man...

Armen hade inte tagit någon skada alls
till min häpnad, det mjuka gräset och den
uppluckrade jorden den hamnade i gjorde
nog att allt gick så bra...