Det är inte så att jag inte kan älska andra,
men jag har nog bara mig själv att klandra.

Du passerar inte bara mina tankar,
du är det enda som i mitt huvud vankar.

Du är smultronens sötma, solen som kysser hav,
jag är en egengjord, nästan sönderfallen grav.

Kanske kan du göra min kalla själ ljum,
kanske faller du med mig ner till mitt svarta rum.

Du är för ren, för dyrbar, för perfekt, för helig,
och jag kan inte riskera dig bara för att jag är velig.

Gud vad jag önskar att jag dig kunde vara tillräcklig för,
men jag är en trasig själ som är dig alldeles för skör.

Må någon vara dig perfekt,
inte med en själ som är defekt.

Om jag så bara kunde släppa dig för en sista gång,
men här sitter jag ensam o nynnandes på din favoritsång.

Jag älskar dig så mycket att mitt hjärta kvider,
kan vi bara återuppleva våra tider?

Jag måste låta dig vissna bort från mina tankar, min själ och kropp,
jag fäller en tår och sätter ett sista stopp.

För ditt eget bästa.