Hon ser inget mer.
Inget alls.
Mer.

Bara hud.
Bara porer.

Hon borrar.
I sorgen.
Glädjen.
Alla hennes åldrar.

Hon sveps in.
Under hans skinn.

"hon vill vara med honom..."

För där finns inget mer att önska.
Inget mer att längta efter.
Att skratta åt.

Här finns allt på en gång.
Här vilar hennes svarta jord.
Här dansar fragment.
Här dansar alla hennes dofter.

Sanning kom. Kom.
Hon vill famna sina egna andetag.
Krama den lilla, som kallas jag.
Hon vill stå rak. Idag.

Skuggornas kall är nära.
Skyddet från den vidsträckta världen.
Ljuset leds sakta in.
Hon märks mitt i färden.

Fylls med blod och tårar.
Vilja och storm.
Salta vårar.

Mörkret har kommit i hamn.
I fred.

"hon somnar snart..."