En regnig da´
i Norrköpings sta´,
vi traskade runt, du och ja´.
Jag upptäckte då
att blott en av oss två
under vårt paraply kunde stå.

För du var för lång
och jag var för kort!
Hur skulle väl detta gå?

Jag sjöng en sång,
Du sa gång på gång
att vägen till bilen var ganska lång.
Och jag blev lite brydd,
för paraply´t var sydd
till en EN-persons vattenskydd.

Och du var för lång
och jag var för kort,
Fast vi var med paraply beprydd.

Men snällt du sa´:
Det är DU, inte ja´´
som i skydd från regn och rusk ska va´
Så av oss två,
fick jag torrskodd gå,
medan du blev blöt från topp till tå!

För du va´ju för lång
och jag var för kort,
och paraply´t var inte gjort för två!
Och himlen, var regntung, trist och grå....