jag tror alltid

att blickarna expanderar förbi gränserna
att ditt kött rymmer blod
som bränns
om det kommer nära mitt

att dina avsikter är oslagbara
att de sträcker sig bortom bergen
når himmelens rosa

tror att din vilja är djärv som störtlopp
värmer smått
sluter upp runt mitt dunkande embryo

tvivlet har strandat, du vill mig gott
fast pusslet knakar hittar jag platsen
lägger mig ned
med din själ omlott
ser hela bilden


för visst har din kropp jämt viskat
till lager av hud
och åldersspåren dina
ristats
på stigarna mina

visst är det så att du närmar dig vår
att du lämnar mig andlöst
att du fäller dina tårar

och drömmer mig platsen
den platsen