Du bröt ner mig,
all smärta jag trodde mig känt tidigare var ingenting emot
hur du letade dig in i mitt hjärta, in i min hjärna
och började riva allt som fanns.

Det går inte att se några spår utanpå längre,
men allt som inte syns är fastetsat i bitarna som finns kvar
av den jag brukade vara,
och du skrek att du skulle lära mig hur man älskar på riktigt
men är det du gav kärlek vill jag aldrig ha det igen,

du plockade isär mig bit för bit
tills det kändes som jag var på gränsen till galenskap,
ändå gav jag allt jag hade
och ingenting var någonsin bra nog
varför var jag inte bra nog

jag hatar dig, jag saknar dig
och gud jag önskar det bara var det första.