Loppmarknaden bjöd på kopparföremål som man gärna lät bli att köpa för hur lite pengar som helst.
Det dyraste i livet är ju gratis, och gratis är ju gott, som glömd parfym eller en häst i en bok.

Ett litet leende som i fantasin till slut blev så underbart att det var bekymmersamt! Bland det som var inget, något.

Livet blir så svårt, inga äggkoppar eller prutförsök kan ändra på det.

Nästa chans kommer aldrig.
Sillburken under armen, en doft av Svarta Hingsten?
Denaturerad längtan, sparad tomhet.