Jag öppnade varenda dörr
på vid gavel, välkommen alltid
Du kära puzzelbit, du knackade aldrig på
Röken är det enda som passerar knakande dörrkarmar
Din värme vilar på huden, din anda rusar i vener
i hörnet kurar jag, kvävd av tystnaden
Ett obotligt rus, en hand som jag förevigt håller öppen
kom hem igen
jag dör hellre utan dig