hon sitter där i ett hörn

snörvlar, snyftar, gråter

händerna för ansiktet

håret tovigt och rufsigt

hennes gråt tar aldrig slut

vill inte leva längre

vill inte vakna upp

till en ny morgondag

hopplösheten slagit rot

finns ingen väg ut

ändå vet hon

hon inget kan göra

hon sitter där i hörnet

snörvlar, snyftar, gråter

jag kunde inte hjälpa henne

hon sitter där

i mitt hjärtas rum

men hon är trygg där

för hon är jag

och jag bär henne alltid med mig