I över ett år hade han väntat. Det kändes som en evighet. Från den ena dagen till den andra hade det vänt. Var det nånting han gjort eller sagt? Han försökte minnas, men kom inte på att så skulle vara fallet. Tillvaron hade blivit gråare och missmodig. Men han såg på henne att något tyngde henne, även om hon skrattade och skämtade. Hon hade nämnt något om att hon hade besvär med det intima, men trodde inte det var så allvarligt. Hon hade varit på apoteket och inhandlat nåt som skulle hjälpa, men han vågade inte fråga om det hjälpte. Hon var inte honom nära, på samma sätt som förut. Det blev en kort godnattpuss men inga kramar. Inte heller sexet som han saknade så. Han mindes deras heta sex innan hon blev så här. Åh Gud som han saknade det!

Hon kände sig så oduglig, misslyckad som kvinna. Att genomföra ett samlag hade blivit en plåga, det sved och gjorde ont. Ändå var hon upphetsad. Hon hade varit på Apoteket och inhandlat medel som skulle hjälpa, salva och vagiatorer, men det gjorde ont och blödde när hon skulle föra in den, så hon gav upp. Hon sa inget till honom för hon skämdes över att inte duga som kvinna längre. Han frågade inte heller om det, det var känsligt att prata om. Att hon inte kramade honom eller var honom nära var också något hon kände skuld inför. Men det skulle hon ändra, så här kunde de inte ha det i längden, de hade många år kvar tillsammans. Hon skulle krama honom och ligga tätt intill och vara uppriktig om varför det blivit så här.