sedan såg jag din ryggtavla försvinna in i den dunkla natten,
förbi träd och hus med cykeln ledandes
tillbaka in i skuggorna
jag stod kvar på ringvägen
tårarna föll i gatsten och smuts
trängdes bland jordspår och fimpar
och jag hoppades att du skulle vända dig om och
se att jag var ledsen
trösta mig som föräldrar gör
men det gjorde du inte
kanske visste du?
sedan sjönk du längre in i det mörka och
längre bort från mig
till slut kunde jag inte skilja dig från natten