Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
past times


fortsätta vara när allt känns hopplöst

"det måste finnas här någonstans?" lyfter papper, slänger upp de i luften "här någonstans" välter omkull kuddar till soffan. Välter ner filmer. Så många filmer. Jag har druckit till alla dessa filmer. Ensam har jag druckit till dem. Ölburkar trillar och rullar av bordet ner på golvet. "va fan är den?" helvete jag vet inte ens vad jag letar efter. Jag sätter mig ner på golvet. Öppnar en vinare. Dricker lite, men jag kan inte. Smakerna äcklar mig. Häller ut lite på trägolvet. Plaskar lite med ena handen. "hej, hej" plask plask. Dags att checka sig själv för detta funkar inte längre. Helt plötsligt ringer det på dörren. Jag rycker till... Sedan knackar det. "hallå, någon hemma?" jag vill säga nej men sväljer orden. Sitter helt still. som om händelsen gjort mig oförmögen att röra mig. "hallå, är det någon hemma? Skulle behöva prata med dig" sedan en suck. Personen på andra sidan dörren tar på handtaget och känner på dörren. Jag blundade. Men dörren va låst, av någon konstig anledning. Sedan släpptes ett blad genom brevinkastet. Sedan ringde de på hos grannen. Hon va inte heller hemma. Ett blad skickades genom hennes brevinkast också. Sedan hörde jag steg som gick uppåt. Jag satt kvar, helt stel. Jag kom ur det när jag märkte att de blivit mörkare. Tittade på vin-pölen på golvet. Gick upp och hämtade lite papper. Fuktade det med lite vatten och satte mig och började torka upp omsorgsfullt. Jag vet inte varför jag gör sådana här saker?




Fri vers av Alexander Gustafsson
Läst 299 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2017-09-01 23:29



Bookmark and Share


    ej medlem längre
för att vara bättre förberedd nästa gång ifall nån kommer? Tragiskt igenkännande. I mitt fall ska jag alltid helst ha ett nytömt kissespann. Ifall ifall.
2017-09-02
  > Nästa text
< Föregående

Alexander Gustafsson
Alexander Gustafsson