och hösten föll tungt

över mina axlar

det gråa fuktiga

bet sig fast i min själ

tungsinnet fick mig

att bli sängliggande

endast naturbehoven

drev mig upp

äta var en plåga

jag blev så mager

jag kunde se genom mig själv

slutade äta

för plågsamt

lade mig i sängen

drog täcket över mig

blundade

och började min långa resa hem

en färd genom det oändliga

till det eviga