Solens slöja faller tungt över eukalyptusträden

En jungfru gjord av vass - heter hon också Maria? - välsignar oss. Hennes kors förliste i slaget vid Azamor. Året var 1513

“Fåraherdarna lärde Pan att spela flöjt” viskar tärnorna, medan vi smyger förbi det nedlagda glasbrukets svarta änkor

      ~~~

Några äldre män sitter runt ett ekfat. De har kavlat upp ärmarna. Alla röker, en del saknar tänder - Magellanska moln får duga istället

“Etiketter är för dem som passerat sitt bäst före datum” säger musslorna till varandra, när de tvättar av sig vid hamnen

Denna kväll doftar av citrongräs och fado. Storkarna har somnat. Deras bon pryder kyrkorna, även denna sommar

      ~~~

Den blåa Jakarandan sköljer över oss

Havsbrisen längtar efter närhet. Sakta blir den svalare, mindre salt, något blötare - men aldrig tröttare…

I närheten spelar ett gäng pojkar fotboll. Den minsta utav dem skjuter en frispark, ända bort till Kap Verde

      ~~~

Gatustenarna visslar "muito obrigado" till de vänliga själarna som smeker dem

Jag ser mina händer i arbetarnas trånga gränder

De ler när jag frågar om vägen. Här krängs inga speglar som går på vatten

“Vi är alla kamrater, även krabborna. Ta en bit bröd, det räcker till alla - den som har minst söker ingen vinst!”

     ~~~

Vad drömmer dem om natten?

Kanske om en uråldrig skatt, bestående av sorglösa skratt

Kanske drömmer dem om fred och mat på bordet -

Att dagen efter kedjorna får sista ordet

     ~~~

Asfalten sjuder, liksom ungdomen i städerna norröver. En affisch manar till revolution mot banditerna!

Så är det med livet - en del dörrar slår igen och andra öppnas. Någon skakar en matta och ut flyger en svart katt

Mitt hjärta sover djupt. Hennes trygghet är min frihet

Kan låta som en nyhet, men jag säger det med lärdomens - inte domens - uppriktighet:

Var inte rädd! Änglatrumpeterna är mitt löfte till dig. Jag är på väg. Du är vägen.