Höstlöv i brandgult och rött på våt asfalt.

En slingrig väg som tar mig in i oktober.

Porten till vintern är gläntad på och väntar kyligt på sin entré.

Varma lyktor i förlängningen tröstar.

Höstens mörka armar omfamnar mig med all sin kraft.

Vi drar inte jämnt.

Regnet faller ner och bildar pölar av oändlig dysterhet.

Ångest följer som en trogen svans, som om den ändå inte fanns.

Lika bra att kapitulera, jag har ingen chans.

Satt i trans. som en ondskefull dans.

Grenar och blad. Stammar och bark.

Jag känner mig inte stark.

Glansiga rockar i regnbågens alla färger. De dominerar.

Nöjen fallerar.

Hjälp mig, jag regnar bort.

Och försvinner.