Han sade; tankarna i sig är inte hindren, hindren är när vallarna byggs för höga, när hoppet ej når över, hon såg länge in i orden han andades såg hur han smekte en spinnande puma med silverstänkt hud, silverstänken omvandlades till en månsilverflod vilken rann in i en skål formad av bergets hand, han sade; se dina tankars milda ögon, hur de möter dig i gudomens skönhet, hon steg på darrande vilja fram vände ansiktet in i floden, helt lugn helt stilla mötte floden henne i skålen formad av bergets hand; du måste säga, tyst bad hon ytan öppnas, han sade att hon visste att under ytan böljar livens sånger, sakta öppnade floden hennes mod, hon såg livets pärlor trädda ändå ej trädda; han sade; tankarna i sig är inte hindren.
Hon frågar berget
vem krossade dina drömmar
vem krossade dina stenar
vem malde allt till sand
vem lyfte sanden
vem byggde dig
hur länge var det hur länge varade det
jag såg molnen när jag vilade intill dig gömd för allt utom för dig jag såg molnen berätta hur berg kan växa hur berg kan upplösas av en vindpust jag såg hur lätt tyngd kan lyftas ur grepp och allt detta var vackert att skåda så smekte molnet min kind, beröringen var så innerligt vacker, så vacker att jag somnade in, befriad från allt det jag såg vara tyngd, ser vara tyngd,
han säger
mina drömmar lever vidare
stenarna är stenar
sanden är sand
vi byggs
väl an
alla
hur länge och hur länge det varar det är väl det vilket benämns oändlighet
förtroendets oändlighet
vi bär alla frågor lika många som sanden i mig som stenarna i mig
och alla dessa frågor är svaren i allt det jag är i allt det du är;
väsentligt oväsentligt låt oss säga gudomligt,
gudomlig skönhet i skapande hand;
hon rör vid bergets ansikte
en tår vaknar, rinner sakta nedför bergets kind
en tår
en droppe
en månpärla landar i hennes hand;
bär denna med dig
och när ditt hjärta gråter
viska mitt namn
så skall vi talas
vid
tills dunklet i din källa klarnar samt förenas med tidens ursprung
se så vackert törnens taggar knoppas
när törnfågeln öppnar sångens röda bröst
Hand i hand, en kedja en länk av bilder
ett barn i en vagga
ett liv
brinner
på bålet
rök stiger
moln skapas
i purpursolens händer
en droppe
månsilver landar
i havets grotta
så lade jag tankarna
i en ask
slöt locket varsamt
lyssna till nattens trådar
hur dessa tvinnas
mitt tömda
lägger jag
på ditt
nakna
bröst
jag kan höra ditt hjärta
följa bergens grund