kammare kan eka tomma
det finns ingen mening med detta
att sitta i detta
egna ordskvalpande
det finns
snäckor i havet
trummor med hud spänd
i smedjan möter hammaren städet
av slag börjar lomhördhet komma
säger trumman
att det är lommen
tjärnen är ju skymd
ekan ekon gistna
älskade
jag sträcker in min vänstra hand i regnet
det är din hand
omsluter mig
nu när regn renar höstbladen
ur ditt bröst flyger
de vakande skogsduvorna
du är vacker
där du dansar med ditt nakna ansikte
i dina regnhänder
det kunde ha varit så
i en stund av denna min drömvandring
om mina ögon ej varit skymningsfåglar
vandrar ut, vandrar med grus knastrande under fötter, ser bilder ur fjärran minnesskogar en zigenarkvinna dansar med girlandkjolar i virvlar håller kastanjetter följer rytm, eld brinner i slutna ögon hon vet att hon är vacker i hans ögon, jag lyfts ur minnesekon vandrar med grus knastrande under fötter, kastanjeträd släpper kastanjer, barn med rosenkinder övar liv
denna natt hördes en bromakare tala med havet jag undrar
var det du
bryggorna sköljdes av vaknande vingar
trutande läppar, nej havet är inte en hungrande mun
de lägger ut i gryningen, fönster i fiskestugor följer med tända lanternaögon
omfamning lever i hudar, make maka god resa, lyktor vakar med,
 klippor öppnar gap, låter det bättre med mun tycker du,
god är viljan till dem alla, havskatten spinner med bärnstensögon strålande färd genom grund, håller havsvinden stilla med smekande hand önskar resande god färd i havets lugn
utslaget ligger livet över arket vävt av vatten
mönster i vackra former
tonar in i varandra
ton i ton
hand i hand
ytan stillnar
andningen drar vidare
med gracila rörelser avkläder trädet sommarskruden
blottat står den öppnade mognaden
omgiven av frigjord andning
virvlande oceaner av droppars verklighet
stiga falla stiga
öppnas slutas
droppar i händer av skapande vilja
aldrig nekar de oceaners skenbara virvlande
de gråtande kvinnorna vid floden bär sångerna i spillda händer
visst är dessa pilar vackra att skåda hur de talar med flodens bröst
hur floden fyller korgar med toner, lera sträcks av flod
händer omfamnar; snurra
snurra jord
kruka formas
bränns i stenglöd
hämtar vid brunnen
vatten till törstande tal, ord lyfts ur källare ur vindskamrar
samla ur skåp samla ur lådor, lägga i högar
lägga i hög
ting
saker
kropp
gånget
bålet görs vackert, förbereds till kommande
räds icke älskade
tingen vet,
ögon är slutna ser bak vingar in i gångna, allt det vilket var allt det vilket ej blev, det senare hålls i kupade händer,
hur skall drömmar kunna släckas
drömmar bär drömmar
i silvervindar
lägger dem i floden
den vilken hör
i bålet finns en tändgrotta
facklan sätts till
älskade
räds icke
det gångna reser i toner
i bilder av
omringad av eld
elden säger höljd
jag höljer det gångna i kärleks blad
eldhärjad; låter elakt ändå är det ett vackert ord
låt oss säga att det liknar ploga
vi har alla så många gestalter
jag lägger de vackra minnena i era hjärtan
till att bringa ljus i svårmodets stunder
ifrågasättandet säger;
hur kan du höra bergets grund, bergets åder, bergets stämma
det kan jag ty i allt blod är stjärnorden lagda
allt det av mening blir i,
allt det av icke mening sköljs ut
sköljs in i havets siktnät
detta nät vilket hålls av de väna
med ljusfingrar
där siktas det sköljda till det finaste, finaste mjöl
egentligen är det ju pollen
pollen med doft av den blomma vars hem detta pollen hör till
så bärs detta pollen av en viskning
av fjärilar till just detta hem
till just denna blomma
undrar du ytterligare mer;
i varje bröst finns en trädgård så underskönt vacker
i varje bröst lever en trädgårdsmästare
mästarinna
vilka sköter om denna trädgård
när allt är i balans är denna trädgård ett vilorum
den fridsstilla andningen
blommorna är inte där på måfå
alla är i balans
i ense med varandra
i doft i ton i färg
se så vackert trädgården skimrar genom huden
dessa blommor besjungna av barder
av samt i poesi
de skänker pollen
stjärnpollen
vilket bärs
vilket förs av allts ådring
så tala
vackra
berg
älskade
jag sträcker in min vänstra hand i regnet
det är din hand
omsluter mig
nu när regn renar höstbladen
ur ditt bröst flyger
de vakande skogsduvorna
du är vacker
där du dansar med ditt nakna ansikte
i dina regnhänder