VÅGSPEL

 

Isen krackelerade

 

jag granskade

det okända

 

skulle jag våga

känna något

 

kärlek för någon

 

visste inte

vad kärlek var

 

eller laga sprickan

 

vara oberörd

orörd som alltid

Fri vers av Elisabeth Nilsson
Läst 365 gånger och applåderad av 20 personer
Publicerad 2017-11-15 17:16

Skriv ut
Spara som PDF

BenGust Men för alltför många förblir den allvarsamma leken bara ett spel. Något som kan vinna på och eventuellt tysta elaka tungor. 2017-12-07

Fem hjärtan En berörande och fin dikt om att tveka inför kärleken..! 2017-11-19

ResenärGenomLivet Ibland måste man våga ge sig ut på okänd mark, men det kan vara jobbigt...fint beskrivet... 2017-11-18

Petter Wingren Kärlek är det mest hotfulla och det ljuvaste på en och samma gång. 2017-11-17

Lars Hedlin Fint skapat! 2017-11-16

Anya Mycket bra text med psykologiskt perspektiv. Jaa ska man våga känna något? Mycket bra. 2017-11-16

M.Eta Man måste våga för att vinna! 2017-11-16

Blomma-Stjärna det är i sprickorna, där som ljuset silar in, vi möter och förmår spegla varandra - fint beskrivet! 2017-11-15

ULJO Kärleken är fantastisk men trevande i sin linda. Fint framfört, gillas. 2017-11-15

ej medlem längre Väldigt väl fångat! 2017-11-15

Marita Ohlquist Berörande text om tveksamhet inför ett viktigt val! Grattis till kärleken! 2017-11-15

ej medlem längre Man måste våga ta nya steg för att kunna gå framåt. 2017-11-15