Jag drömde att jag skulle ta en buss
Ett möte med en grupp jag knappt har sett
Från barndomshemmet skulle jag få skjuts
Och landa där jag bor, på något sätt.

Jag glömde mina verktyg, varje bok
Fick springa upp- och nerför samma krön
På bussens färdväg blev jag inte klok
Och vinkade. Chauffören hörde bön.

Min oro för att ses var intensiv.
Jag vet ju vart samtalen förut lett.
Vi lever så enormt olika liv
Och har ej samma syn på vad är rätt.

I drömmen styrdes jag helt av min skam.
I verkligheten känner jag mig fram.