Pudersnön som faller från
sluttningens träd gnistrar
skarpt i det bländande
förmiddagsljuset.

Marken är täckt av små
glittrande underverk
som tyst virvlar iväg
i kylan när jag sätter
ned min tunga känga.

Märkligt nog rinner
bäckens vatten ofryst fram
fastän den djupa kylan
belägrat oss så hårt.

Allt blir en oemotståndlig
harmoni emellan
snö och ljus,
kyla och tystnad.

Just i detta vackra ögonblick
kan jag stå ut med att
raggsockarna inte längre hjälper mot kylan,
eller att bilen inte vill starta