Det vardagliga, det akademiska, är reflektioner som rör sig inom ramar och strukturer. Men ett språk som ifrågasätter, visar upp någonting nytt, Banbrytande och Revolutionerande? Kanske är detta inte möjligt INOM det logiska tänkandet. Hur djupt kan intellektet röra sig när det finns en slags personlighet som bygger sin värld ovanpå det befintliga språket och som accepterat den grundläggande sanning som florerar i världens intellekt. Är ramen i medvetandet inte gränslöst, utan istället utifrån en personlig synvinkel? Det tycks som om inte högre dimensioner kan införskaffas och medvetandet expandera inom det redan kända.