Vi flyttade ihop 1972, till Sturegatan i Nässjö. 1 rum o kök o badrum. vi hade ett köksbord (Perstorp)  o två stolar, en byrå, två mattor, en svart-vit tv, o en säng som knappt kunde kallas säng o var avsedd för en person. i den sängen sov vi båda, eller tre kan man säga, jag var gravid med första barnet, 17 år o han 21. barnvagn fick vi låna av min äldsta syster o barnsäng likaså. efter en tid hade vi råd att köpa en säng till med madrass. vi skulle köpa täcken men hade bara råd att köpa ett o vänta till nästa månadslön och köpa det andra täcket. vi hade bara en lön att leva på o var tre som skulle leva på den lönen. ofta hade vi inga pengar i slutet på månaden, fick köpa mat på "krita" i en butik i huset intill vårt. hur Socialtjänsten fungerade då vet jag inte, men troligtvis hade vi kunnat få hjälp, men det var ingen som informerade hur det var med sådant.

idag ser jag unga mammor och invandrarkvinnor med barn och vad de har o undrar hur i himmelens dar` man klarade av allt med så lite.