Höst.

En inre tröst om att det är okej att vara ledsen en stund,
för världen är grå och stum.

En stund av sorg och saknad, av det som en gång var, under bättre dar.

Höstens löv gick från färggranna och glada, till en anande besvikelse när hösten dog, likt som livet. Livet var en besvikelse.