Nu driver vinden i lönn

sin styrka mot ödslig kust

ropar förgäves i ändlöshet

sin längtan efter lust.

Begäret tappar sin takt

i stundens nattliga kyla

drömmer sig ut i skadskjuten mark

där vargarna hungrande yla.

Elden värmer där köld är hård

tinar sakta ett frostnupet hjärta

vänder sitt blad ur minnets djup

väjer för minnet sin dova smärta.

Kom kärlek och håll mig hårt

släpp aldrig min darrande hand

andas liv i mitt slocknande ljus

och låt mig aldrig ensam gå i land.