På kontoret, Annelie, Sigrid

”Jag är klar nu.”

”Fint. Så var det helg igen. Har du några planer?”

”Jag åker nog hem.”

”Hem? Bor du inte hemma?”

”Jo det gör jag förstås. Hem till mamma och pappa menar jag.”

”Jaha. Skönt att slippa laga mat?”

”Ja.”

”Så du ska inte ut nåt med kompisarna?”

”Nej.”

”Hoppas du får trevligt hemma hos mamma och pappa då. Så ses vi på måndag.”

”Hm.”

Sigrids dagbok

En rad i hast, snart kommer Gunilla och hämtar mig. Vi ska gå ner en sväng till Folkets Hus, det var faktiskt länge sen sist. Har nog inte varit ute och dansat på över en månad. Dags för uppryckning, det tyckte Gunilla också. Så får jag tillfälle att använda blusen jag köpte när jag var i Gävle förra veckan.

Blusen sitter på, ansiktet också, man vill ju inte skrämma bort folk bara genom att visa sig. Jag är redo, hoppas hon kommer snart, så vi hinner ta ett litet glas eller två innan vi går. Förresten, fint folk kommer sent, eller hur?

Frågade Annelie igår när hon hjälpte mig med posten vad hon skulle göra under helgen. Åka hem till mamma och pappa, sa hon. När man äntligen lyckats bryta sig loss från föräldraskapet och flytta till eget borde man inte åka hem varenda helg. Hon skulle gå ut och roa sig i stället, inte sitta och uggla med sina mossiga föräldrar. Bekvämt att få maten serverad och slippa planera, förstås.

Om jag var hon skulle jag göra både och. Gå ut och göra mig en glad kväll, och sen ta bussen till mamma och bli matad när jag var dagen efter. Men Annelie, hon ska lägga sig tidigt, för hon är trött efter arbetsveckan, säger hon. Som en gammal kärring, inget ont menat, men flickor i hennes ålder borde tänka på pojkar och dans och kläder, och fundera på vart man ska gå ut och roa sig en lördag, inte se fram mot söndagsmiddag med mamma och pappa. Det borde hon ha fått nog av.

Jag skulle frågat om hon ville följa med oss. Kanske nästa vecka, vet inte om Gunilla... nu hör jag henne på trappan förresten, tjing!