Vid köksbordet i Annelies föräldrahem, mamman, pappan

”Kan du räcka mig osthyveln?”

”Nu kommer räntorna att stiga igen.”

”Va?”

”Jag sa nu kommer säkert räntorna att stiga igen.”

”Jaha. Kan jag få osthyveln skulle jag vara tacksam.”

”Regeringen är fullständigt inkompetent.”

”Jag hör att du säger det, men varför hör du inte vad jag säger? Kan du ge mig osthyveln, ska det vara så svårt?”

”Vilken osthyvel? Vad är det du pratar om?”

”Den som ligger precis vid din armbåge.”

”Här har du din osthyvel. Vart ska du gå nu?”

”Det är ju meningslöst att prata med dig.”

”Vad är det fråga om? Vad har jag gjort?”

”Nej du har ingenting gjort, som vanligt.”

”Jag gav dig osthyveln, jag förstår inte vad som är problemet?”

”Om du inte begriper det är det ingen idé att jag försöker förklara.”

”Nehej, då säger vi det. Den här osten är förresten lite torr, tycker jag.”

Annelie

Ligger på min säng, det är nästan helt mörkt i rummet. Ljuset från gatlamporna strimlas genom persiennen och bildar mönster i taket. Tittar utan att se. Hör röster fast det inte finns någon i rummet.

Fantiserar, vakendrömmer på dagarna, drömmer på nätterna. Där finns kvinnor, män, äventyr, närhet. Om äktenskap drömmer jag inte. Jag kommer aldrig att kunna gifta mig, eftersom jag vet att jag aldrig kommer att kunna skilja mig. Jag tror inte på livslång tvåsamhet. Jag har sett hur det går när två människor inte kan leva varken med varandra eller utan varandra.

Äktenskap är inget för mig. Jag är inte intresserad. Tänker att någon gång kommer jag att drabbas av attraktion till en annan människa. Vet att när det händer kommer jag att vilja komma nära, så nära man kan komma en annan individ, jag vet att så är det.

Men äktenskap, aldrig äktenskap. Inte av den orsaken, inte för att jag blivit drabbad. Attraktion, jag vet att det är något tillfälligt. En gnista, något som flammar upp, brinner och dör. Jag har hört sagan berättas för många gånger.

Blundar. Hör hur det susar i rören när grannen diskar och duschar.

Äktenskap som partnerskap, en överenskommelse om delad ekonomi, delad vardag, delade omsorger, ett ömsesidigt omhändertagande, det kan jag tro på. Äktenskap som bygger på förnuftet. Attraktion bygger på känslor, och känslor tror jag inte på. Jag har sett hur det går, jag vet vad som händer. Jag vet vad jag inte vill.

Aldrig ska jag gifta mig med någon som jag är attraherad av.

Kommer jag någonsin att möta en människa som jag skulle kunna leva med? Någon som skulle kunna få mina inre röster att tystna, få alla spöken att försvinna. Jag vill döda minnet av det eviga vardagsgnatet. Jag vill skapa nya minnen.