För ett år sedan tog han min värdighet.
Vilket jävla svek.

Våldtäkten ägde rum i hans vardagsrum.
Han fick mig tvivla på universum.

Minnet av honom lurar kring varje hörn,
Varje steg jag tar är som att trampa på en törn.

Mardrömmar varje natt, jag kommer fortfarande ihåg hans skratt.

Ångesten håller mig i ett järngrepp, jag blev utsatt för ett övergrepp.

Polisen mig svek, tog allt som en jävla lek. Anklagade mig för att ljuga nära traumat vände upp och ner på mitt liv. Sådant ger en perspektiv.

Ett år har gått, men minnet av det som hände påminner mig varje dag om den där lördagen, som fick mig sluta hoppas på livet.

Ett år har gått, och jag hoppet ej återfått.