Jag ser din oro,

känner din rädsla,

din sorg.

Jag hör ditt skrik,

ser dina röda ögon,

kinder våta av gråt.

Jag pratar lugnt, 

ord av tröst,

av kärlek.

Jag döljer min ångest,

tvingar mig att bli lugn,

att inte spä på din oro.

Du tystnar,

blir samlad och stilla,

och jag går.

Jag  vet att jag sårar,

varje gång,

jag går min  väg. 

När jag blir ensam,

när jag är själv,

då faller  min värld isär,

mitt hjärtat blöder, 

 och jag skriker.

Varje gång...