På en säng, Annelie ensam

”Du kan inte höra det jag inte säger...”

Annelie

Sitter med en hink framför mig på sängen. Hör hur du byter skiva på skivspelaren, hur du lyfter bort skivan, lägger ner den i fodralet, tar fram en ny skiva, lägger på den, lyfter upp pick-upen. Jag hör musiken.

Mår illa. Önskar att du skulle komma och fråga ”är det något jag kan göra, är det något du behöver?” Hör hur du sätter dig i fåtöljen.

Vet att du kommer om du hör att jag ropar på dig.

Tänker: om jag blir gammal, om jag blir riktigt sjuk, om jag inte längre kan be om hjälp.

Vet att du inte kommer att överge mig. Du kommer alltid att finnas där. Du kommer alltid att sitta där och vänta på att jag ska ropa.

Jag ropar inte.