I - längtorna


jag drömmer om
horisonter - hur träd och
moln på avstånd växer

jag vandrar
längs skrevor
stråk över sten
genom tid

slickar hennes yttersta
gränser med handen

och darrar till;
hela skogen som skälver
när hon mot
mitt inre
som en
solnedgång
famnar en
hel horisont
av träd
och moln

lägger sig ner
och låter mig
sjunka




II - parallellerna


i ett parallellt universum faller vi in i varandra

i ett annat har vi redan störtat i marken

i ett tredje har vi aldrig kastat oss ut


i ett fjärde är vi luftburen åtrå


i ett femte har vi redan dött

i ett sjätte har vi aldrig funnits


ur den sjunde parallellen växer ett oändligt antal berättelser -


diktrum utan väggar