han kallas Bosse Rangelben
han sitter vid Resecentrum
på en bänk i Planteringen
med två felinställda kryckor
det är fyra grader varmt
och himlen ovanför staden
är alldeles oskyldigt blå

Bosse tänker på sin dotter
och hoppas att hon inte knarkar
han älskar henne så djupt
att ingen djupare kärlek finns
han tänker på sitt jobb
som han hade för tio år sen
chefen sa att han gjorde ett bra jobb

sedan flyter nya bilder upp
av en skräpig, sunkig lägenhet
med blodfläckar på golvet

saker och ting gick inte på det sätt
som Bosse tänkte och planerade
det gick helt enkelt inte så
läget ändrades några gånger
och han har slutat att grubbla över
vems felet egentligen var

men nu är det i alla fall såhär
det bara är som det är
och folk som är som han
dom får sitta vid Resecentrum
med två felinställd kryckor
och kallas Bosse Rangelben

men när han är inne på ett av dassen
i källaren på resecentrum
och skjuter i sig amfetaminet
och små små glänsande droppar av blod
regnar ner på kakelgolvet

då börjar blodet cirkulera
och det skjuter upp i nacken
nu lurar Bosse döden
och får en ofattbart stark kick
och det är nån som knackar på dörren
men det skiter Bosse i
han vill inte längre komma härifrån
och han känner sig som Jesus son
och han tror att han inte finns
och han tror att han inte vet

han bråkar med en kassörska
och han jiddrar med en vakt
han hasslar med en snubbe
några steg från en bankomat

han halkar till på en kladdig kondom
och han känner sig som Jesus son

på bänken i Planteringen
är det fem grader varmt
och himlen ovanför staden
är alldeles, oskyldigt blå

efteråt sitter han där igen
på en bänk vid Resecentrum
för när man är en sån som Bosse
då får man sitta där hela dagen
med två felinställda kryckor
och kallas för Bosse Rangelben