Jag vände mig,
jag såg in i de djupa blåa vakra ögonen.
Kändes som du var havet och jag var båten
som förtrollades i väg.
Jag försvann från jordens yta.
Jag kunde inte längre se eller höra er.
Magin höll mig sovande
men när den försvann
blev allt tydligt
Du står där men när jag tittade en sista gång i dina ögon,
så är de inte blå längre dem är mörka och kalla.