Jag har länge varit förälskad i det ljuvliga regnat.
Regnet som gjort mig blött men även gjort mig så harmonisk.
Det är regnat som har fyllt upp alla våra hav och gett våra sagolika växter vätska att växa. Du har även lugnat mig som barn när jag trodde jag ej skulle leva mer och då kunde jag höra dig knastra på mitt fönster. Du var även den som gett mig glädje, när jag sprang och hoppade i vattenpölarna mitt på gatan. Kände hur varje droppe nuddade min sköra hud, det var kallt men det kändes som du tog bort hela skyddet runt mig som bestod av ånger och skuld. Jag kände mig äntligen trygg i mig egen kropp.